Åtrå är en stark känsla att motstå. Speciellt för ett redan krossa hjärta. En ung man hamnar öga mot öga med en varelse som är åtrån förkroppsligad. Vars enda önskan är att få vara honom nära och älska med honom i den sjö ur vilket han drog upp den. Borde han motstå åtrån? Eller ge efter och dyka i?
