Anna Karenina är en roman av Lev Tolstoj. Romanen publicerades i periodiska skrifter 1873–1877, första svenska översättningen gavs ut 1885. Denna översättning av Sigurd Agrell, gavs ut första gången på svenska 1925.

Romanen handlar delvis om den gifta Anna Kareninas passionerade kärlekshistoria med officeren Vronskij. Parallellt skildras den lyckligare kärlekshistorien mellan Kitty och godsägaren Levin. Den senare lär vara inspirerad av Tolstojs eget äktenskap.

Romanen börjar med ”Alla lyckliga familjer liknar varandra, men den olyckliga familjen är alltid olycklig på sitt särskilda sätt.” Anna kommer till sin bror Stiva för att hjälpa till i hans äktenskapskris. Stiva är nämligen ofta otrogen, men nu har hans fru Dolly kommit på honom och är mycket upprörd. Efter att ha lyckats övertala Dolly att förlåta Stiva går Anna senare på en bal och där förälskar hon och Vronskij sig i varandra.

Parallellhistorierna i Anna Karenina beskriver dels en otrogen kvinna fångad av samhällets konventioner och lögner och dels en filosofisk jordägare som (likt Tolstoj) arbetar sida vid sida med bönderna på fälten och försöker förändra deras liv. Tolstoj skrev inte bara utifrån sina erfarenheter, han skapade även rollfigurer som var avbilder av honom själv, som Levin i Anna Karenina.

Boken har filmatiserats flera gånger, bland annat med den svenska filmstjärnan Greta Garbo i titelrollen. Boken har också filmatiserats med Keira Knightley i titelrollen.

Tolstoj betraktade Anna Karenina som sin första riktiga roman.

Lev Nikolajevitj Tolstoj, (1828–1910, var en rysk författare. Han skrev främst romaner och noveller, men senare i livet skrev han även pjäser och essäer.

Tolstoj är en av giganterna inom rysk litteratur. Bland hans främsta verk finns romaner som Krig och fred och Anna Karenina och kortromaner som Hadji Murat and Ivan Iljitjs död. Hans samtida hyllade honom. Fjodor Dostojevski ansåg att han var den främsta bland de då levande författarna. Gustave Flaubert utbrast, då han läst en översatt version av Krig och fred, «Vilken konstnär och vilken psykolog!» Anton Tjechov, som ofta besökte Tolstoj på hans gods på landet, skrev «När litteraturen besätter en Tolstoj är det lätt och behagligt att vara författare; även när du vet med dig att du själv inte åstadkommit något och fortsätter att inte åstadkomma något, så är det inte så hemskt som de annars kan vara eftersom Tolstoj åstadkommer åt alla. Vad han gör tjänar till att rättfärdiga allt hopp och all strävan inom litteraturen.»