När sommaren är som allra varmast, när luften står alldeles stilla, så är det som om naturen och verkligheten håller andan. Då känns det som att vad som helst kan hända. I Mannen på Trinisla händer det.
Trinisla är en ö. Namnet är en sammanslagning av latinets “tri”, som betyder tre, och “insulae”, som betyder öar — tre öar som vuxit ihop till en. Det låter kanske som en ö i ett varmt hav mycket långt bort, ett exotiskt stycke land på andra sidan klotet.
Men faktum är att Trinisla ligger så nära som i Bohuslän, strax norr om Hamburgsund.
Här utspelar sig Jerker Virdborgs nya roman, som liksom hans tidigare böcker, i synnerhet Svart krabba, är ett fascinerande möte mellan det hemtama och det okända. Det är en ohyggligt förtätad historia om ett tryckande varmt sommardygn då ön är full av semesterfirare, bland annat den lättirriterade Johan och hans tjej Petra, och systrarna Anne och Lina och deras nedgångne far. Under detta dygn är det som om tiden upphävs, och märkliga ting och människor dyker upp. Framför allt får Trinisla besök av en man som seglar in i hamnen med en nästan övernaturlig precision, med ett skepp som varken är av metall, trä eller plast. Vem är han?
Jerker Virdborg rör sig i metafysikens och science fiction-genrens utmarker, men är helt sin egen, med en omisskännlig stil sedan debuten med novellsamlingen Landhöjning två centimeter per natt.
