Det började när Sofi bar på sitt fjortonde barn och snart skulle föda. Tillsammans med Fredrika gick hon till bykstugan mellan äppelträden och badade av sig smutsen. Det blev en vana på fredagarna som så småningom gjorde skandal i hela socknen.
Det här är bilden som Moa Martinson utgick ifrån i romanen Kvinnor & äppelträd: två kvinnor i femtioårsåldern på landsbygden i 1800-talets Sverige, som sett för mycket för att bry sig om vad folk tycker och tänker om dem. En frihetens skapelseberättelse som fortsätter några kapitel senare med Sally och Ellen, ättlingar i tredje del till Sofi. Bundna till alkoholmissbrukande män tar de tillsammans upp kampen mot fattigdom och ofrihet. Sally gör något som i byfolkets ögon är värre än att ligga med männen — hon uppviglar dem. Mer än hon är medveten om går hon i släktingen Sofis fotspår.
Moa Martinsons debutroman från 1933 var kontroversiell när den kom ut, för sin sexuella frispråkighet och sitt överrumplande direkta, realistiska språk. I dag hör Kvinnor & äppelträd till våra stora klassiker.
MOA MARTINSON [1890 — 1964], egentligen Helga Maria Martinson, född i Vårdnäs socken nära Linköping, brukar räknas till de så kallade proletärförfattarna. Hon skrev om människor i levnadsförhållanden liknande hennes egna under barndomen i Norrköping, där hon bodde med sin mor och sin styvfar i stor fattigdom. Det är också i fattigkvarteren i 1800-talets och det tidiga 1900-talets Norrköping som debutromanen Kvinnor & äppelträd [1933] utspelar sig.
»Vi är ganska många som har velat vara med och dansa efter Moas pipa, och fler blir vi.« | Ebba Witt-Brattström
