Människolivet börjar med anknytningen, det starka känslomässiga band som ett barn knyter till de personer som finns i dess närhet. Det medfödda anknytningssystemet utvecklades för att säkra barns överlevnad i en farofylld värld. Men vad händer om det som skrämmer barnet är föräldern? Då uppstår en outhärdlig ”biologisk paradox” — den anknytningsperson som ska vara barnets yttersta trygghet mot världens faror är själv en källa till skräck. Barnet fångas mellan motstridiga impulser att både närma sig och dra sig undan föräldern. Följden blir att barnets anknytningsbeteende desorganiseras.
Boken presenterar de viktigaste dragen i dagens anknytningsforskning, med särskild tonvikt på den desorganiserade anknytningen, som är den allvarligaste formen av otrygg anknytning. Nya forskningsrön visar hur trauman kan överföras mellan generationerna inte bara genom direkt traumatisering utan också till följd av subtila störningar i det känslomässiga samspelet mellan föräldrar och barn, det som också har beskrivits som ”dolda trauman”.
Vi är våra relationer riktar sig till studerande och yrkesverksamma inom hälso— och sjukvård såsom psykologer, psykoterapeuter, socionomer, sjuksköterskor och läkare samt till alla som är intresserade av psykologi.
