Helsingfors, nu. Härifrån utgår trådar till Österbotten, Seattle, Barcelona.
I centrum står ett antal människor som försöker finna sin väg. De har mist ungdomens stora drömmar och försöker hålla kvar livslusten och livsriktningen i den tilltagande medelålderns cyniska motvind. Men när det väl gäller klarar de nästan aldrig av att våga språnget — de är för ironiska, för skamsna, för självmedvetna. En evighetsstuderande grundar The Jörn Donner Appreciation Society och låter besattheten av Donner ta över hans liv, en pappa simmar runt med sin dotter i en sådan bakfylla att han inte kan göra annat än att fortsätta dricka.
Philip Teir skriver satiriskt och gestaltande, med humor och smärta. Hans noveller är hela tiden underhållande och nära livet i dess konkreta detaljer. Blicken för allas vår löjlighet är skarp — därför blir också glimtarna av ömhet så mycket starkare.
