Snön på Kilimanjaro

En volym med utvalda noveller av Ernest Hemingway som fått titeln Snön på Kilimanjaro — nyöversättning och efterord av Christian Ekvall.
Hemingways mästerskap som författare är lika slående när han skriver noveller som när han skriver romaner. Även här märks den berömda isbergstekniken — som går ut på att författaren låter en stor del av det som uttrycks förmedlas genom det outsagda, det som läsaren kan ana sig till, precis som merparten av isberget färdas under vattnets yta — och samma välbekanta stämning, den både hårda actionladdade och återhållet fundersamma, rentav känsliga stämning som är så typisk för Hemingway är påtaglig också i novellerna.
En särskild “Hemingway Code” — “grace under pressure” — som formulerades av någon recensent — har kallats själva nyckeln till författarskapet. Hemingway berättar ofta om farliga, pressade situationer. Den som håller måttet, som vidmakthåller sin mänskliga värdighet när granaterna börjar brisera och kulorna visslar runt öronen, får ett stort plus i Hemingways protokoll. Det betyder inte att han förväntar sig iskyla i nerverna och stenansikte — tvärtom: Hemingway är den som vet allt om nervositet, om rädsla, om ren otyglad skräck. Han var faktiskt väldigt lättrörd, ömsint, blödig, ville bli kallad Papa, brydde sig om de svaga. Som mest hade han 57 katter eftersom han inte kunde tänka sig att ta livet av en endaste en.
I en tid när manligheten kommit upp till förnyad ettrig diskussion är Hemingway en intressant rundningsboj. Han har etiketterats som macho men det är en etikett som i hans fall kräver utvikningar. Hemingway var i hela sitt vuxna liv ångestriden, hade svårt att sova, oroade sig för både stort och smått, kämpade med sin självkänsla. Han tyglade sin ångest med att så ofta han kunde ge sig ut på farligheter. Ambulansförare i första världskriget (där han skadades svårt), reporter på slagfältet i spanska inbördeskriget och i andra världskriget, han var både storviltsjägare och djuphavsfiskare och hade en osannolik förmåga att råka ut för bilolyckor och flygkrascher. I alla år plågades han av sin depressivitet, “Black Ass” var ett av hans namn på den oregerliga ångesten. Han självmedicinerade med alkohol, enorma mängder alkohol, och han behövde mycket kärlek för att fungera — hans fyra äktenskap var alla hetsiga, bråkiga och intensivt kärlekstörstande. Resultatet av denna kombination av hårdhet och känslighet blev ett stort författarskap — som följdriktigt belönades med Nobelpriset i litteratur, vilket Hemingway mottog 1954, sju år innan han dog 1961 kort före sin sextioandra födelsedag.
Bakhåll är nu i färd med att publicera alla Hemingways mästerverk i nyöversättning, försedda med utförliga efterord. Vi grundar oss på de nya amerikanska utgåvorna som under ledning av författarens sonson Seán Hemingway (som är den som undertecknar våra kontrakt) tas fram under noggrann kontroll av originalmanuskripten.
Till denna volym har vi valt ut 17 av de i vårt tycke allra bästa av Hemingways noveller. Följande ingår i volymen: Snön på Kilimanjaro; Hemma i Michigan; När jag till vila går; En dags väntan; De dödas biologi; Spelaren, nunnan och radion; Fäder och söner; En kort tid av lycka för Francis Macomber; Angivaren; Fjärilen och stridsvagnen; Vid åsen; Landskap med figurer; Människor om sommaren; Om att skriva; En tågresa; Våndan i korsningen; Blindhunden. De sex sist uppräknade har aldrig publicerats på svenska tidigare.