Vintern 2007 besökte jag Florence Nightingales Museum i London. Bland romantiska familjemålningar hängde ett citat av Florence Nightingale: THERE IS NOTHING LIKE THE TYRANNY OF A GOOD ENGLISH FAMILY. Hon föredrog krigets helveten framfor familjen, tänkte jag, men jag visste ingenting om kvinnan Florence Nightingale. For mig var hon bara ett namn med en lampa. Om den förbannade lampan har hon skrivit: ”The lamp shows me only my utter shipwreck.” Under ett porträtt av en man, Richard Monckton Milnes, hängde ett annat citat: LORD…I KNOW THAT, SINCE I REFUSED HIM, NOT ONE DAY HAS PASSED WITHOUT MY THINKING OF HIM, THAT LIFE IS DESOLATE TO ME TO THE LAST DEGREE…YET, DO I WISH TO MARRY HIM? Girigt slet jag citaten fra°n väggen och drogs in Nightingales labyrinter — ända fram till hennes avfärd till kriget på Krim, den 21 oktober 1854.