«Det finns ett våld som smakar florsocker på läpparna, ett pudrat våld över ansiktet, den som inte förstår det vet ingenting. Det finns alltid strax under rosenbladen, strax under de såsiga tallrikarna, i alla lägenheter, inte bara i vår.»
Niko kommer från den rökiga våren, en plats på landsbygden som få vet namnet på. Hon är en kråka som vill allt, som inte vill kompromissa. I universitetsstaden dit hon flyttat möter hon Emmy. «Så det är en flicka», säger hennes mamma i telefonen. “Inte precis en flicka. En butch.” “En buss?” Ja, de träffas på en buss, och livet förtrollas, blir skirt, ljust och skört. Erotiken och närheten till Emmy öppnar Nikos värld, men det är någonting annat som stängs.
Emmy har tydliga konturer, kör motorcykel och lever ett ordnat liv med välmående krukväxter. Hon är oförstående inför Nikos lust att spränga sig igenom språket, dansa, söka sig till sin gräns. Den gemensamma lägenheten börjar kännas klaustrofobisk, men hur lämnar man kärleken när man väl fått in den i sitt liv? Hur förhandlar man aptiten och relationen, en regim som kräver att man inordnar sig i ett färdigtuggat språk? Makten skiftar mellan de älskande, men de är ohjälpligt inskrivna i dess ordning.
“Rosenregimen” är en lyriskt skimrande och känsloladdad roman om kärlek och politik och att söka ett nytt språk för sina erfarenheter. Om konflikten i begäret, om frihet och tillblivelse.
Elin Bengtsson nominerades till såväl Augustpriset som Nordiska rådets litteraturpris för sin senaste bok “Ormbunkslandet”. Hon debuterade med ungdomsromanen “Mellan vinter och himmel” (2013). Elin Bengtsson (f. 1987) är också doktorand i genusvetenskap.